2020-01-18, Den lilla människan Anna, ”Miljöboven Annas promenad”

”Miljöboven Annas promenad”

Jag drar på mig promenadskorna, storlek mikroskopiska, ämnade för en tankepromenad.

Under min lördagsvandring på tankarnas stigar bland mina aktiva hjärnceller så stöter jag på massor av funderingar.

Stigarna jag bevandrar får olika namn; vatten, avlopp, enskilda avlopp, reningsverk, kretslopp, fosfor, kväve, slam, slamlagring/spridning, tvångsåtgärder/anslutningar, gatukostnader, domar, konventioner, mål, lagar….

Den enda summeringen jag kan se är att som fastighetsägare har man noll talan.
Som medborgare har jag noll talan.

Fler artiklar om hur människor runt om i landet tvingas bort från sina hem med ”miljö och utveckling” som ledord för projekten.
Fler artiklar från runt om i landet gällande hur människor får ”skitupplägg” runt husknuten.
Massor av artiklar om hur farligt miljöavfall från olika ”återvinningsföretag” hamnar i skog, mark och jordbruksmark från de som ”återvinner”.

Inget rimmar och alldeles för många kockar om soppan.

Sverige har kokat ihop en häxbrygd, en giftig cocktail där ingen har kontroll och alla kan skylla på varandra.

Framför mig ser jag en varelse, vars namn är Sverige, där kroppen har tusentals armar och tusentals fötter där ingen arm vet vad den andra armen gör och där fötterna snubblar på varandra och emellanåt trampar varandra på tårna.
Mitt i detta trassel bollas medborgaren, skickas mellan olika armar och kickas runt på dessa fötter.

En boll är vad jag blivit.

Ett ärende.

En mänsklig boll som passas runt vartefter den tjänar mest nytta för spelaren, dess lag eller som målgörare för riggade matcher.

Ett ärende som handhas utifrån en byråkratisk jättemaskin som handhar ärenden på löpande band och skickar de för sig ovidkommande ner i strimmlaren för de anses för små, ta för mycket tid eller är besvärliga att hanteras vidare.

Vandringen är slut för idag.
Jag drar av mig tankeskorna och seglar ner i soffan.
Väljer bort fictionfilmer, det upplever jag redan i verkligheten. En värld som jag upplever alltmer grotesk och verklighetsfrånvänd.

Jag låser min dörr, stänger av telefonen, släcker alla lampor och ser på en komedi.

En flykt från verkligheten för att överleva dagen.

Imorgon kommer jag som ”boll” att göra en egen skruv, hoppa ur kaoset och försöka medverka till att få ordning på trasslet så vi alla kan bo/leva/verka i gemenskap och demokratisk anda.

Med vänlig hälsning från ”miljöskurken”
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *