SVD/ ”Farliga ämnen ska inte hamna på åkrarna”

”Farliga ämnen ska inte hamna på åkrarna”

Debattinlägg av Roland Ekstrand.

 

_______________________________________

Utkastet till artikel:

Stoppa slamspridning på produktiv åkermark

Företrädare för återvinningsindustrin Per Larshans Rangsells  och Anders Finnson Svenskt Vatten  påstår i ett debattinlägg att vi slösar bort den fosfor som finns i slammet som  produceras i våra avloppsreningsverk. De hänvisar till den statliga utredningen  Hållbar Slamhantering som har som ett alternativ att förbjuda all spridning av slam från reningsverken. Ett annat alternativet är att mjuka upp förbudet genom att tillåta spridning av slam som har hög kvalitet. Vad menas med hög kvalitet? Är det frågan om det slam som man idag  Revaq certifierar för att få lantbrukare att ta emot slammet? Även om man idag har bra kontroll på innehållet i slammet så går det inte att garantera att farliga ämnen som  finnas i avloppsvattnet inte hamnar i slammet och sedan ackumuleras i  jorden. Flera livsmedelsproducenter vägrar redan idag att ta emot råvaror från lantbruk om man har gödslat åkrarna med slam.

Utredningen föreslår att 60 % av den fosfor som finns i avloppsslammet skall återvinnas genom att man  inför detta krav i en ny lagstiftning. Debattförfattarna anser att återvinning av fosfor från avloppsslam är ett sätt att ta Sverige ur ett farligt beroende av importerad fosfor. Ingen hänsyn tas till att fosfor är ett av de vanligaste grundämnena och i slagghögarna  efter gruvbrytning i Norrland finns miljontals ton fosfor i form av apatit som räcker till att förse Sveriges lantbrukare med fosfor i 500 år.

Debattförfattarna anger att man måste ställa höga krav på det slam som man återför till åkermark. Vidare anser man att det skall ställas tuffa krav på att  fosfor som finns i slammet  skall  ingå i cirkulationen av fosfor. I dagens reningsverk använder man fällningskemikalier  för att binda fosfor, vilket betyder att man inte vet om grödorna kan ta upp fosforn  som finns i slammet. Resultatet kan bli att fosforhalten ökar i marken till ingen nytta därför att fosforn finns i bunden form.  Fosfor är inte en kritisk råvara som gör att man måste återvinna den ur avloppsslam.

Författarna anger att vi måste få långsiktiga regler och här handlar det om  vad vi skall  göra med allt slam som inte kan läggas på åkermark. Förslaget att 5 % av återvunnen fosfor skall ingå i all mineralgödselfosfor skapar en situation där återvinning av fosfor måste ske för att detta mål skall kunna nås. För närvarande finns det ingen teknisk metod att avskilja fosfor från avloppsslam till en rimlig kostnad. Priset på fosfor är idag 20 kronor kilo och att rena fosfor från avloppsslam kommer att betinga en betydligt högra kostnad.

Att skapa kretslopp på fosfor som kan användas i jordbruket bör inte ske genom spridning av slam som kommer från avloppsreningsverken som författarna förespråkar utan genom att man separerar toalettvattnet från övrigt avloppsvatten.  Efter hygienisering kan toalettvattnet spridas på produktiv åkermark och då får man både fosfor och kväve gödsling och behovet av handelsgödsel minskar.

Att lagstifta om att fosfor som finns i slam som kommer från reningsverk skall återvinnas skapar problem utan att det skapar några ekonomiska, tekniska, miljö- och klimatmässiga fördelar. Separera frågorna om livsmedelsproduktion som skall ske med så liten påverkan av giftiga ämnen som möjligt och kvittblivningsproblemet av slam. Att företrädare för återvinningsindustrierna är oroliga är en naturlig följd av att man inte vet vad man skall använda dessa 200 000 ton slam som produceras årligen i våra reningsverk.

Roland Ekstrand

Svensk Klimatcertifiering

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *