Den lilla människan Anna, 2020-05-17, ”Sverige färdas bakåt i tiden”

”Sverige färdas bakåt i tiden”

Sitter och väntar på att ugnen ska komma upp i grader så jag kan skicka in en potatisgratäng.

Tankar kommer och går, flera ”dagboksanteckningar” till Anders idag.

Finns ingen hejd på tankarna idag.

Djup i sinnen så konstaterar jag att det man i vissa grupper kallar för ”utveckling” i Sverige, är för andra grupper en förflyttning bakåt i tiden.

Om de privata avloppssystemen inte kommer räknas hålla mer än 10-15 år utifrån endast den tanken, inte objektiv funktion, så är det adjöss och good bye för arbetarklass att kunna bo i hus/äga fastighet.

Det är inte rätt det här.

Med sorg i hjärtat och samtidigt en inre ilska så tycker jag att man sviker såna som mig.

Det är svårt att hitta orden men för mig så känns det som att flyttas bakåt i tiden.
Makthavare skapar mer och fler försämringar, verkar inte vilja förstå hur olika förutsättningar man skapar genom sitt agerande i va-frågor.

Det minsta man kan begära av beslutande makt är att hitta billiga lösningar för människar gällande mat, vatten, avlopp och energi, de mest basala behoven.

Det finns inte ens bevis i många fall för skadligt utsläpp ang enskilda avlopp.
Det är bara att läsa VA-i-tidens sidor plus domar och artiklar hur befängt allt är.

Nu tycker jag det utvecklas tvärtom plus att det inte finns någon rim och reson kring dessa frågor.

Vilken arbetare kommer att kunna byta avloppssystem vart 10-15 år när kostnaderna för detta är groteska i förhållande till lön/löneutveckling?

Framtiden är mörk och dyster och ingen makthavare tycks vilja förändra detta.

Vi små människor har ingen röst idag, oavsett hur hårt vi jobbar och hur hederliga vi än är.

”Gör din plikt och kräv din rätt” börjar även det bli en klyscha och ett falsarium.

Ursäkta min ton är skarp men jag anser det är befogat.

Men i morgon står jag där igen på jobbet, jag kan inte jobba hemifrån, med rädsla för min egen hälsa i coronatider, medan jag på rasterna läser om människors frustration över att deras semesterplaner spricker och att man inte utöva matcher odyl.

Jag har inga val, jag jobbar varje dag, med coronahotet hängande över mig (så även många andra yrkesgrupper givetvis) och alla är så tacksamma för att jag är där och gör mitt jobb.

Borde jag inte värdesättas högre som arbetare och privatperson?

Tydligen inte.

Med vänlig hälsning
Den lilla människan Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *