Den lilla människan Anna, 202004-20, ”Backa bandet och rädda miljö”

”Backa bandet och rädda miljö”

Jag har precis läst en text skriven av Karl-Olof Nicklasson. Texten rubriceras ”När kunskapen gick förlorad” och den framförs av en man som heter Agne Olausson då textförfattaren själv gått hädan enligt uppgift.
Jag skänker denna man Karl-Olof en tanke och glädjer mig åt att han skrev ner sina tankar och att jag får ta del av dem.
Det är nämligen det här jag själv går och funderar på så många, många gånger i så många, många teman.
Vad har vi förlorat för basal kunskap om naturnära lösningar genom vår iver att förbättra och utveckla?
Med stort, tungt hjärta kan jag bara bekräfta att så mycket kunskap finns men inte tas tillvara.
Problemet är också att denna kunskap snart helt går förlorad med de tidigare generationerna.
Vad är det som gör att vi ena gången kan stå och gapa om klimatförändringar och miljö, för att i nästa sekund förkasta sån här kunskap som besitts och nonchalera den?
Från makthåll bör man lyssna på de här människorna och har man tvivel på vad som sägs så ska det med oberoende vetenskap bevisas att det som säjs är fel.
Och även om det skulle finnas viss delproblematik så bör väl naturliga, biologiska lösningar gå före nyproduktion och följaktligen mer klimat/miljöpåverkan i de fall möjligheterna finns.
Men nä, köpe å köpe som han sa, Emils pappa.
Tvinga människor in i ännu större negativ klimat/naturpåverkan är det man nu gör i många fall angående vatten/avlopp, återvinning och sophantering t ex.
Ingen kommer någonsin få mig att tycka något annat.
Allt är bara ”business as usual”.
Var finns äkta miljövänner i riksdagen som vågar sticka ut och plocka upp gammal kunskap???

Jag läste förövrigt någonstans att man sagt på havskonferensen att ”det är en rättvisefråga” att fastighetsägare ska ha lika dyra avloppsanläggningar som i stan”. Stämmer detta att så är sagt så kontrar jag med följande:
Man kan inte bygga ett land utan en mångfald av lösningar.
Redan i grundskolan får man lära sig att rättvisa är inte alltid att alla får lika mycket (i detta fall kostar lika mycket, här talar vi om att göra rimliga riskbedömningar i balans med nytta/ekonomi och att det är grundläggande behov för samtliga samhällsgrupper som också bör vägas in i detta och i enlighet med lagstiftning).
Dessutom borde väl samhällets försvarsberedskap ha hög prio i denna fråga och vad är då inte bättre än att sprida riskerna med olika lösningar i va-frågor?
Borde väl intressera i dagsläget!?!

Ur hjärt
Ur sinne
Med rak rygg
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *