Sans och balans i VA-frågan

Just nu ställs tillvaron på sin spets i vårt samhälle till följd av coronaepidemin. Liv är i fara och sjukvården värnas som central välfärdsaktör. Nu tänks också fler tankar om vad som händer efter att virusets härjningar är över. Vilka jobb finns kvar att gå till efter alla nedstängningar, karantäner och konkurser.

Debatten kring vilka aktiviteter som samhället bör prioritera kommer säkerligen att bli både högljudd och hetsig. En fingervisning gavs av regeringen den 20 mars. Då hölls en presskonferens om vad en eventuell stängning av förskolor och grundskolor skulle innebära för 12 samhällsviktiga verksamheter. En av dessa verksamheter – kommunalteknisk försörjning – berör vatten och avlopp.

Vi kan konstatera att om strömförsörjningen fallerar försvinner vatten från kranen och möjligheterna att använda våra toaletter. Detta förhållande påpekade bland andra tidigare partiledaren Håkan Juholt när han var ordförande för Försvarsberedningen. Även SVT-serien Nedsläckt land påvisade den tilltagande sårbarheten när nästan allt i samhället i dag drivs med el.

Sveriges kommuner bedriver nämligen i dag en frenetisk kampanj, påhejade av lobbyorganisationen Svenskt Vatten och VVS-Fabrikanternas Råd, att förmå fastighetsägare på landsbygden med enskilda avlopp att anslutas till det kommunala VA-nätet. Detta trots att det visat sig vara onödigt i stora delar av landet. Senast har ansvarig myndighet, Havs- och Vattenmyndigheten, uttalat att forskare ska gå ut med information till kommunerna att grundläggande skydd motsvarande markbaserad rening är tillräckligt i nästan hela Sverige”. För alla som arbetar med frågan är uttalandet sensationellt. Frågan är vad myndigheten själv tänker ägna sig åt.

Frågan är också vad två AP-fonder tänker om VA-frågan, som bara ser VA-området som ett investeringsobjekt med säker avkastning. Två fonder är beredda att gå in med kapital till att upprusta ett system som för närvarande håller på att krackelera. Teknologin förutsätter vatten, rörledningar, pumpstationer, rening och utsläpp av diverse föroreningar och oönskade ämnen. Östersjöns dödsryckningar kan vi alla beskåda med döda bottnar, algblomningar och försvinnande torskbestånd.

Det positiva är att det finns alternativa sätt att hantera VA-problematiken, och därmed pensionskapitalet. Alternativen kan leda till att vi får en hållbar utveckling på riktigt och i slutändan en sund, näringsrik och hållbart producerad mat. Frågan är om våra samlade pensionspengar kunde användas för att vända ohållbarhet till hållbarhet. Nu har man kanske sista chansen till sans och balans i denna överlevnadsfråga. Tar man den?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *