Diskussion mellan HAV och Lars Hylander ang HAVs allmänna råd och vägledning

Från: Lars Hylander <kungsgarden@telia.com>
Skickat: den 16 mars 2020 08:08
Till: Åsa Gunnarsson <asa.gunnarsson@havochvatten.se>
Ämne: Vägledning

Tack för telefonsamtalet förra veckan Åsa. Det förbryllade mig att Du föreslog att jag i debattartiklar bör sprida information om  HaV:s ändrade syn på enskilda avlopp och deras miljöpåverkan. Det gläder mig att ni tagit intryck av de naturvetenskapliga rön som jag och Peter och andra försökt bibringa Er, men jag står fast vid att det primärt är HaV-myndighetens uppgift att sprida information och ge vägledning . Jag kan förvisso bistå, men önskar i så fall stämma av att jag uppfattat Dig rätt. Därför tacksam för återkoppling på nedanstående punkter.

1.  Vid tillståndsgivning för nya små avlopp så är ett grundläggande skydd motsvarande markbaserad rening vanligen tillräckligt i hela landet. Ifall det krävs extra P-avskiljning (hög skyddsnivå) så ska det baseras på speciella platsspecifika förhållanden, redovisade från naturvetenskapligt välgrundade bedömningar. Detta kräver normalt besök på platsen så att hydrogeologiska förhållanden kan bedömas. (Förhållanden som kan motivera hög skyddsnivå kan vara tunna jordlager, extremt känslig biota i närliggande recipienter, hög densitet av små avlopp så att marken riskerar bli mättad av P.)

2. Vid tillsyn av befintliga avlopp är det endast avlopp med bristande funktion och  uppenbara olägenheter, som ska föreläggas åtgärd. (sådana olägenheter kan tex vara; störande lukt,  förorening av brunnar eller att orenat avlopp är fritt exponerat för människor och djur. Orsaker till sådana olägenheter kan vara igensatt markbädd/infiltration eller misskött reningsverk.  En infiltration bör betraktas som fungerande så länge vatten rinner igenom bädden och inga olägenheter kan konstateras. Ålder, avsaknad luftrör mm är således ingen grund för föreläggande om åtgärd. Krav på förbättringsåtgärder avseende fosforrening bör krävas där kostnader är rimliga i förhållande till miljönytta. För att avgöra detta krävs beräkning av mängder näring som kan tillföras ett vattendrag och bedömning av kostnader för att minska detta bidrag. Krav på hög skyddsnivå (90% P  avskiljning) på en  befintlig markbaserad blir ofta dyrt.  En kostnad överstigande 10 000 kr per borttagen fosfor bör betraktas som oskäligt (MB 2:7).

Ser fram emot snart svar.
Vänliga hälsningar!
Lars Hylander
Tel: 070-415 37 32

________________________________________________________________

Kommentar på nedanstående svar ifrån Åsa Gunnarsson, HAV

17 mars 2020

Till: VA-i-tiden styrelse m fl

FK. Med Åsas o HaV:s oförmåga att ge korta och koncisa råd så kommer miljökontorens handläggning inte att förbättras.

På slutet skriver Åsa: ”Det är som huvudregel inte skäligt att ändra ett givet tillstånd på grund av att nya strängare krav införs om det inte finns särskilda övergångsbestämmelser som talar om vad som ska gälla för befintliga anläggningar som i övrigt fungerar bra. Allmänna råden är vägledande, inte bindande, och bör i första hand tillämpas vid prövningar av nya anläggningar och när det finns brister i befintliga anläggningar. Naturvårdsverket har, i avsnittet som gäller råd till 2 kap 7 § miljöbalken, angett att man anser det orimligt att ställa krav på långtgående fosforreduktion om avloppsanordningen fungerar i enlighet med tillståndet och det skulle bli för dyrt med en uppgradering i förhållande till miljönyttan. Havs- och vattenmyndigheten delar denna bedömning. Miljöförvaltningen kan istället vänta med att ställa högre krav tills det blir aktuellt att söka nytt tillstånd och då tillämpa de nya strängare kraven vid bedömning av tillståndsansökan.”

VA i Tiden har en gigantisk uppgift!
Lars

_________________________________________________________________________

Från: Åsa Gunnarsson [mailto:asa.gunnarsson@havochvatten.se]
Skickat: den 16 mars 2020 11:05
Till: Lars Hylander <kungsgarden@telia.com>
Ämne: VB: Vägledning

Hej Lars och tack själv för samtalet.

Det går inte att ge några korta och enkla svar på frågorna som du ställer och det är också viktigt att komma ihåg att det alltid är miljöförvaltningen som gör en bedömning i det enskilda fallet och äger beslutet.

Fråga 1: Svaren på din första fråga finns i vår vägledning för prövning och de relevanta delarna för bedömning av skyddsnivå och hur avloppsanläggningens prestanda kan bedömas för just miljöskydd hittar du nedan.

Skyddsnivåer och möjlighet att följa miljökvalitetsnormer (MKN)

Bedömning krävs i varje enskilt ärende

Bedömningen av skyddsnivå ska ske utifrån förutsättningarna i det aktuella fallet. Att en anläggning till exempel ska placeras inom ett skyddat område innebär inte automatiskt att hög skyddsnivå ska gälla. Det avgörande är istället vilket skyddsbehov som finns inom det skyddade området samt om den aktuella anläggningen med den lokalisering som föreslås bedöms påverka det skyddade intresset.

Ett beslut måste alltså fattas i varje enskilt ärende, efter en prövning utifrån de lokala förhållandena på fastigheten och en rimlighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § MB. Generella bindande beslut där kommunen delas upp i områden med hög respektive normal skyddsnivå kan inte fattas eftersom det saknas bemyndiganden för kommunerna att skriva generella föreskrifter om detta. Kommunerna har inom miljö- och hälsoskyddsområdet bemyndiganden när det gäller hälsoskyddsföreskrifter, renhållningsordning samt vattenskyddsföreskrifter. Dessa kan dock inte innehålla bestämmelser om skyddsnivå för små avloppsanläggningar. Det är med andra ord inte möjligt varken för kommunfullmäktige eller för någon av kommunens nämnder att på förhand fatta bindande beslut om huruvida det ska vara hög eller normal skyddsnivå för fastigheter i ett område.

Däremot är det önskvärt eller närmast nödvändigt att miljöförvaltningen gör en översiktlig bedömning av vilka områden i kommunen som bör ha hög respektive normal skyddsnivå. Inte minst för att det underlättar kommunikationen med den fastighetsägare som står i begrepp att lämna in en ansökan. Den slutliga bedömningen av vilken skyddsnivå som tillämpas görs sedan utifrån förutsättningarna i det enskilda ärendet.

Kriterier för hög och normal skyddsnivå

Miljöförvaltningen bör i varje enskilt fall relatera skyddsåtgärder beträffande hälso- och miljöskydd för den enskilda anläggningen till normal eller hög skyddsnivå. För att kunna fastställa skyddsnivå i ett enskilt ärende måste miljöförvaltningen ha kännedom om både förhållandena i det större område den enskilda fastigheten ingår i, samt de specifika förhållanden som gäller för just den fastighet där avloppsanläggningen ska anläggas.

I AR Små avlopp anges vilka kriterier skyddsnivån bedöms utifrån. Om ett eller flera kriterier är uppfyllda bör hög skyddsnivå gälla för platsen. I övriga fall bör normal skyddsnivå gälla om inte särskilda förhållanden gör att antingen lägre krav än normalt eller högre krav än hög skyddsnivå bör gälla. Kriterierna avser såväl hälsoskydd som miljöskydd, men skyddsnivån behöver inte vara densamma för dessa.

Bedömning av skyddsnivå med hjälp av Gis och beräkningsmodeller

Ett underlag för en bedömning av var i kommunen det bör vara hög respektive normal skyddsnivå är det Gis-stöd för prövning av små avlopp som länsstyrelserna ansvarar för.

Kartorna i Gis-stödet är ett stöd för beslut om skyddsnivå enligt 2 kap. 3 § MB och baseras på de sex kriterier för hög skyddsnivå som tas upp i AR Små avlopp samt en uppskattning av retentionspotentialen.

Gis-stödet har tagits fram med syfte att skapa förutsättningar för en skälig, rättssäker och nationellt likriktad bedömning av skyddsnivå. Stödet utgörs av kartor som visar bedömd risk för påverkan på recipient till följd av belastning från ett tillkommande avlopp med normal skyddsnivå. Kartorna inkluderar bl.a.

·        vattenrelaterade skyddsvärden

·        jordart

·        jorddjup

·        källfördelning av belastning på recipienten (ytvatten)

·        vattenförekomsternas status

·        åtgärdsbehov (beting).

Sammanvägningen av faktorerna beskrivs i konceptmodeller, en för respektive fosfor, kväve och hälsoskydd. För att känna till Gis-stödets begränsningar är det viktigt att läsa handledningen på länsstyrelsens webbplats innan man börjar använda det. Enskilda brunnar, hotade arter och den övergripande risken för påverkan på MKN för grundvatten är till exempel inte inkluderade. Andra lokala uppgifter som saknas i Gis-stödet är kommunala strategier och planer såsom översiktsplaner och VA-planer, varför kommunens egen kartportal också är ett viktigt stöd i arbetet.

För att till exempel uppskatta källfördelningen av näringsämnesbelastningen i en ytvattenförekomst kan beräkningar med hjälp av andra verktyg än Gis-stödet vara ett underlag för att bestämma vilken skyddsnivå som behövs. Det finns rättsfall från MÖD, M 10800–15 och M 10805-15, som visar att schabloniserade beräkningsmodeller kan godtas som en del av underlaget för bedömning av lämplig skyddsnivå i enskilda prövningar.

Oavsett vilket modellverktyg som används måste dock enligt HaV:s bedömning utredningsunderlaget kompletteras med platsspecifik information om den berörda fastigheten där avloppsanläggningen ska placeras. Sådan platsspecifik information kan till exempel handla om att verifiera att de geologiska och topografiska förutsättningarna som anges på kartan stämmer överens med verkligheten. När man använder Gis-stödet är det särskilt viktigt att komplettera bedömningen med de aspekter som inte ingår där. Exempelvis finns inte grundvattenförekomsterna med och inte heller enskilda brunnar. Information om grundvattenförekomster finns i VISS. Information om enskilda brunnar finns i SGU:s Brunnsarkiv, observera dock att det inte är ett komplett material utan att det kan finnas brunnar som inte är registrerade i Brunnsarkivet. Däremot finns vissa skikt i Gis-stödet som kan ge hjälp i bedömningen av risk för påverkan av smittämnen och kväve på grundvatten.

I Gis-stödet visas inte heller risk för påverkan på naturligt näringsfattiga ytvattenrecipienter som är särskilt känsliga även för små tillskott av näringsämnen.

Normal eller hög skyddsnivå för miljöskydd?

Ytvatten

Vid bedömning av behovet av skyddsåtgärder för att skydda en ytvattenrecipient behöver hänsyn till retention av näringsämnen tas. Förenklat kan man säga att ett längre avstånd från utsläppspunkten till ytvattenrecipienten ger en mindre risk för påverkan av näringsämnen då de i större utsträckning kommer att kunna tas upp av växtlighet, fastläggas, fördröjas etc. Gis-stödet ger vägledning då riskbedömningen i stödet är ett resultat av en sammanvägning av ett antal faktorer som bl.a. beskriver retentionen.

Ett rättsfall får belysa hur man bör se på retention och avloppsanläggningens gränser. I en dom från MÖD, M 5822-16, ansökte en privatperson om tillstånd att anlägga en slamavskiljare och en markbädd för rening av WC- och BDT-spillvatten. Utsläppet avsågs ske till en våtmark innan den slutliga recipienten som var en havsvik. Våtmarken till vilket avloppsvattnet skulle avledas hade kunnat bidra till en hög retention och därmed sänka kraven på anläggningens reningsförmåga, men i detta specifika fall var våtmarken särskilt skyddsvärd och bidrog istället till att domstolen ansåg att hög skyddsnivå skulle gälla. Domstolen konstaterade vidare att en naturlig våtmark aldrig kan anses ingå i en avloppsanläggning. MÖD avslog ansökan.

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till installation av vattentoalett bör också beaktas vad som på sikt kan bli följden av en generell tillståndsgivning av den sökta lösningen för fastigheter inom området. Detta framgår av regeringsrättens dom, mål nr 2196-93.

Exempel finns i två domar från MÖD, M 10805-15 och M 10800-15, där hänsyn till förhållandena i det större område inom vilket den aktuella fastigheten ingick togs och där följden av vad en generell utbredning av liknande avloppsanläggningar skulle bli beaktades. Även om avloppsanläggningarna i dessa fall bedömdes ha en begränsad påverkan på recipienten så kunde det inte uteslutas att anläggningen påverkade genom att den var belägen i det aktuella området. Följden av flera avloppsanläggningar i området med rening som inte motsvarar hög skyddsnivå måste därför beaktas. Krav på hög skyddsnivå för de aktuella anläggningarna fastställdes.

I en annan dom från MÖD, M 5065-12, tog domstolen med i bedömningen att det eventuellt skulle kunna bli fler fastighetsägare som ville installera samma typ av avloppsanläggning. Avloppsanläggningen, som bestod av WC-spillvatten till sluten tank och markbädd för BDT-spillvatten, med utsläpp till känslig recipient godtogs trots detta då utsläppet av fosfor bedömdes bli litet.

 

Grundvatten

Vid bedömningen av skyddsnivå för miljöskydd är det viktigt att vara medveten om att skyddsnivån kan vara olika för grundvatten och ytvatten. En faktor som är viktig för att avgöra vilken skyddsnivå för miljöskydd som ska gälla för grundvatten är om anläggningen ska placeras på en grundvattenförekomst eller inte. I de fall anläggningen berör en grundvattenförekomst som riskerar att inte uppnå god kemisk status, och orsaken är utsläpp från små avloppsanläggningar, finns anledning att överväga om hög skyddsnivå ska gälla. Grundvattenförekomsterna finns inte med i Gis-stödet. Det måste därför göras en separat bedömning av risken för påverkan på grundvattenförekomsten när man bestämmer om det är normal eller hög skyddsnivå som ska gälla. Vissa skikt i Gis-stödet, exempelvis för kväve, kan däremot ge stöd i bedömningen av risk för påverkan på grundvatten. Även för grundvatten bör vid prövningen beaktas vad som på sikt kan bli följden av en generell tillståndsgivning av den sökta lösningen för fastigheter inom området.

När är det motiverat att ställa högre krav än hög skyddsnivå?

En dom från MÖD, M 5910-16, visar att oavsett allmänna rådets indelning i normal och hög skyddsnivå så kan det beroende på omständigheterna i det enskilda fallet finnas behov att ställa högre krav än hög skyddsnivå med avseende på miljöskydd. I domen konstaterades att recipienten (Gullmarsfjorden) var särskilt känslig och skyddsvärd och att det fanns stor anledning att anpassa kraven på avloppsutsläppen utifrån de speciella förhållandena på platsen. Vidare betonade domstolen att det måste beaktas att det fanns ytterligare ett stort antal fastigheter med avrinning till den aktuella recipienten. Dessa fastigheter hade inte vid denna tidpunkt utsläpp från vattentoalett. Följderna av en generell tillståndsgivning av liknande avloppsanläggningar som den sökta anläggningen skulle riskera att ge ett ökat utsläpp av näringsämnen till Gullmarns centralbassäng.

MÖD konstaterade sålunda att den sökta anläggningen visserligen uppfyller kraven för hög skyddsnivå för miljöskydd enligt AR Små avlopp beträffande BOD, tot-P och tot-N när den fungerar som avsett, men att det på grund av recipientens känslighet för näringsämnen finns ett behov av att ytterligare minska utsläppen utöver vad som följer av kraven på hög skyddsnivå. MÖD fann därför att högre krav än de som gäller för hög skyddsnivå för miljöskydd behövde ställas i detta fall. Samma slutsats kom MÖD fram till i mål M 8721-16.

 

När är det motiverat att ställa lägre krav än normal skyddsnivå?

Omständigheterna i det enskilda fallet kan även motivera att lägre krav än normal skyddsnivå ställs på vissa platser. Omständigheterna behöver i dessa fall tydligt beskrivas i beslutet och skulle till exempel kunna vara att

·        recipienten inte är negativt påverkad av övergödning

·        den sammantagna belastningen på recipienten är liten

·        det inte handlar om en naturligt näringsfattig recipient som är känslig även för små tillskott av näringsämnen.

I AR Små avlopp beskrivs allmänt att ”vid bedömningen av om det är orimligt att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § MB för en anordning bör bl.a. följande beaktas

·        utsläppets mängd och sammansättning i förhållande till omgivningens känslighet

·        om det är fråga om lokalisering i ett mycket glest bebyggt område till exempel norra Norrlands inland eller annan del av landet med liknande förhållanden. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)

I glest bebyggt område kan sålunda de enda rimliga skyddsåtgärderna vara relaterade till smittskyddet, om recipienten inte alls är övergödd och det inte är en naturligt näringsfattig recipient som är känslig även för små tillskott av näringsämnen.

Göra avsteg nedåt från delar av hög skyddsnivå

På samma sätt som det är möjligt att göra avsteg från normal skyddsnivå är det möjligt att göra avsteg även från delar av hög skyddsnivå. Krav på reduktion av kväve kan till exempel bedömas som oskäligt om nitrathalterna i grundvattnet är låga och om kvävekrav inte ställs på ett kommunalt reningsverk i området. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016) Liksom vid alla andra avsteg måste detta motiveras tydligt i det enskilda fallet. Se till exempel MÖD:s mål M 1382-17 där krav på kväverening inte ansågs motiverat. Notera att oavsett typ av avloppsanläggning sker normalt en viss kväverening, så även i de fall ett specifikt krav på 50% kväverening inte ställs så kommer oavsett en viss kvävereduktion att ske.

 

MKN och krav på försiktighetsmått

Vid årsskiftet 2018/2019 trädde nya regler ikraft i miljöbalken som ska säkra att vattendirektivet får genomslag fullt ut i svensk lagstiftning. Av de nya reglerna följer bland annat att tillstånd inte får ges till en verksamhet, som trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status som vattnet ska ha enligt en MKN (5 kap. 4 § MB).

Om det vid prövning av tillstånd till små avloppsanläggningar konstateras att det finns risk för att den aktuella anläggningen, tillsammans med övriga anläggningar i området, motverkar möjligheten att uppnå MKN för berörd yt- eller grundvattenvattenförekomst måste tillräckliga skyddsåtgärder vidtas enligt 2 kap. 3 § MB. Gis-stödet kan användas som underlag för bedömning av påverkan på ytvattenförekomster eftersom det ger en hjälp i bedömningen av hur en liten avloppsanläggning riskerar påverka miljökvalitetsnormerna för ytvatten med avseende på näringsämnen. Gis-stödet hämtar uppgifter från VISS, som kan användas som kompletterande informationskälla vid till exempel motivering av beslutet. Gis-stödets riskbedömning görs i relation till hur stor andel belastningen från små avloppsanläggningar utgör av den totala belastningen.

För att bedöma påverkan på MKN för en grundvattenförekomst kan information från VISS användas som stöd. I VISS framgår bland annat

·        om platsen ligger på en grundvattenförekomst eller inom ett tillrinningsområde till en grundvattenförekomst

·        vilka MKN i form av riktvärden och vända trend-värden som gäller för den specifika grundvattenförekomsten

·        information om påverkanskällor som bedöms vara betydelsefulla för grundvattenförekomsten

·        om grundvattenförekomsten bedöms riskera att inte uppnå god status samt vilka parametrar som bedöms utgöra ett problem.

Gis-stödet ger visst stöd när det gäller risk avseende belastning av kväve på grundvatten.

Som vanligt ska vid bedömningen av vilka krav på försiktighetsmått som ska fastställas i det enskilda fallet alltid 2 kap. 7 § MB beaktas. Genom den nya lagstiftningen blir det tydligt att den rimlighetsavvägning som görs enligt 2 kap. 7 § 1 st MB inte får ge ett resultat som innebär att verksamhet tillåts bedrivas så att den orsakar en otillåten försämring eller äventyrar att rätt vattenkvalitet uppnås (se 2 kap. 7 § 2 st). De krav som behövs för att MKN ska kunna följas ska alltså alltid ställas i en prövning. Beslutet om att ge tillstånd ska även innehålla de villkor som behövs för att säkerställa att någon sådan otillåten påverkan som avses i 5 kap. 4 § 1 st MB inte uppkommer (se 22 kap. 25 § 9 p. MB). Det är viktigt att väga in den kumulativa effekten av många avloppsanläggningar vid bedömningen.

Om anläggningen bedöms påverka möjligheten att följa MKN så kan detta medföra att det ställs krav på hög eller på högre än hög skyddsnivå för miljöskydd, se till exempel MÖD:s domar i mål M 5910-16 och M 8721-16.

Påverkan på del av vattenförekomst, övrigt vatten eller skyddade områden

Det kan inom en ytvattenförekomst finnas ett biflöde, en vik eller annan del som av något skäl motiverar en högre skyddsnivå än vad vattenförekomsten i sig kräver för att följa MKN. Även om inte utsläppet från en eller flera små avloppsanläggningar påverkar på vattenförekomstnivå och MKN fortfarande kan följas kan den lokala påverkan på en del av en vattenförekomst vara betydlig. För dessa områden är inte 5 kap. MB tillämpligt utan miljöförvaltningen får istället kräva skyddsåtgärder för att minimera denna påverkan från verksamheten genom att tillämpa hänsynsreglerna i 2 kap. MB. Sjöar och vatten som inte klassats som vattenförekomster kallas övrigt vatten. För dessa är inte heller 5 kap. MB tillämpligt, utan även här är det de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB som är aktuella. Detta gäller även för grundvatten som inte utgör en grundvattenförekomst. I andra fall kan det finnas specialbestämmelser som träder i kraft. Exempelvis kan det handla om att recipienten är ett så kallat småvatten i jordbruksmark som omfattas av biotopskydds-bestämmelser, eller att vattenförekomsten omfattas av Natura 2000-bestämmelser.

Anläggningens förutsättningar

Bedömning av CE-märkta produkter med avseende på miljöskydd

Avloppsanläggningar kan bestå av en eller flera produkter som omfattas av en harmoniserad standard enligt byggproduktförordningen (EU-förordning nr 305/2011). Dessa måste då vara försedda med en prestandadeklaration och vara CE-märkta. Vilka uppgifter som kan krävas för dessa produkter framgår av avsnittet CE-märkta produkter i kapitlet Granskning av ansökan/anmälan.

Att en produkt är CE-märkt påverkar inte vilka krav på försiktighetsmått som myndigheten får ställa för att tillstånd till en avloppsanläggning ska kunna medges. CE-märkningen hindrar alltså inte att sådana krav enligt den svenska miljölagstiftningen uppställs som bedöms nödvändiga för att säkerställa skyddet av hälsa och miljö, se MÖD:s dom i mål M 4515-15.

 

Bedömning av markbaserade avloppsanläggningar

För markbaserade anläggningar som är platsbyggda finns två så kallade tekniska rapporter i serien EN 12566: del 2: ”infiltrationsanläggningar” och del 5 ”markbäddar”, som anger hur man bygger konventionella infiltrationer respektive markbäddar, inklusive förundersökningar innan anläggandet. Det går dock inte att CE-märka enligt dessa tekniska rapporter.

Även lokaliseringen av en markbaserad anläggning i förhållande till mark/grundvatten är avgörande för vilken reningsförmåga som kan uppnås. Miljöförvaltningen bör därför i första hand inrikta sig på att prövningsprocessen säkerställer att platsen för den markbaserade anläggningen är väl vald och garanterar att till exempel minst 1 meter till dimensionerande grundvattenyta kan uppnås liksom tillräckliga skyddsavstånd till exempel dräneringar eller ytvatten. I en dom från MÖD, M 7917-01, var lokalisering av en infiltrationsanläggning på genomsläpplig mark i nära anslutning till en sjö skäl för avslag på ansökan därför att infiltration på platsen inte bedömdes kunna ske utan risk för påverkan på sjöns vatten.

Vilka krav som konventionella infiltrationsanläggningar och markbäddar kan anses uppfylla framgår av AR små avlopp:

Följande anordningar bör anses uppnå en reduktion av organiska ämnen och fosfor motsvarande normal nivå för miljöskydd. Bedömningen avser dock inte kvävereduktion:

·        infiltrationsanläggning inrättad enligt teknisk rapport EN 12566: Del 2 eller enligt Naturvårdsverkets faktablad 8147

·        urinavlastad eller på annat sätt fosforavlastad markbädd inrättad enligt teknisk rapport EN 12566: Del 5 eller enligt Naturvårdsverkets faktablad 8147.

Övriga anordningars prestanda får bedömas i det enskilda fallet. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)

Fråga 2: Vad det gäller krav på åtgärder på befintliga anläggningar så är utgångspunkten att avloppsanläggningen ska fungera som avsett och följa givet tillstånd. Läs gärna vår fråga och svar ”Hur många år kan man räkna med att en markbädd eller infiltration fungerar som avsett?”:

”Eftersom anläggningens livslängd är beroende av flera faktorer finns det tyvärr inget entydigt svar på denna fråga.

En avloppsanläggning för rening av avloppsvatten från hushåll ska i första hand förhindra att olägenhet för människors hälsa eller miljön uppstår. Eftersom förhållanden i de enskilda fallen varierar måste man ställa olika krav på vad en avloppsanläggning ska klara av beroende på vilka förutsättningar som finns på platsen.

Det första en bädd ska klara är att avloppsvattnet, efter slamavskiljning, ska ledas in i bädden och fördelas i materialet så att man får en maximal nedbrytning av organiskt material och sjukdomsframkallande mikroorganismer. För detta krävs att anläggningen är korrekt byggd både vad gäller storlek, utformning, luftning och placering. Det är exempelvis viktigt att det bara är spillvatten från hushållet som leds in i anläggningen, att anläggningen inte belastas med dagvatten och att den placeras minst en meter över högsta grundvattennivå. För att få tillräckligt lång uppehållstid i anläggningen måste både slamavskiljaren och bädden dimensioneras efter den mängd spillvatten de kommer att belastas med. Ur detta perspektiv, hydrauliskt, skulle en bädd kunna fungera i upp till 30-40 år om den är intakt hela tiden (Läget inom markbaserad avloppsvattenrening Naturvårdsverkets rapport 6484, 2012).

I nästan alla lägen vill man också att avloppsanläggningen ska klara av att reducera näringsämnen ur avloppsvattnet. För fosfor innebär det att man vill att det binds till materialet i bädden. Bädden får därför inte vara för liten om man ska kunna räkna med att den binder fosfor under flera år. Man vet idag inte helt säkert hur bra en markbädd renar med avseende på fosfor. Helt klart är att reningsförmågan minskar ju äldre bädden är. Enbart hög ålder på en infiltrationsanläggning är dock inte tillräcklig grund för förbud mot utsläpp. Det krävs även andra indikationer på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Se dom från MMD Växjö M 3747-13, 2014-02-27.

Om bädden fortfarande kan anses vara intakt avseende hydraulisk kapacitet, rening av organiskt material och reducering av sjukdomsframkallande mikroorganismer kan det gå att komplettera anläggningen med kemisk fällning av fosfor före bädden för att förlänga bäddens livslängd. Detta kräver naturligtvis att slamavskiljaren är intakt och av tillräcklig volym för detta ändamål. En sådan komplettering kräver också en anmälan/ansökan till den kommunala miljömyndigheten. Innan denna typ av krav ställs måste en skälighetsbedömning göras. Om avloppsanläggningen har tillstånd enligt miljöbalken måste omprövningsreglerna i 24 kap MB tillämpas för att krav ska kunna ställas på ytterligare försiktighetsmått utöver den ursprungliga utformningen, se När kan tillsynsmyndigheten ställa krav på en befintlig anläggning som har tillstånd enligt miljöbalken, men där kraven enligt tillståndet inte motsvarar de behov av skydd för miljö och hälsa som finns på den aktuella platsen?

Markbäddars förmåga att rena kväve ur avloppsvatten är beroende av bland annat en fungerande syresättning, fungerande biologisk aktivitet och tillräcklig uppehållstid. Den försämras inte per automatik med ökande ålder på bädden utan följer ofta reningskapaciteten av organiskt material.”

En annan fråga med svar som berör din fråga är: ”När kan tillsynsmyndigheten ställa krav på en befintlig anläggning som har tillstånd enligt miljöbalken, men där kraven enligt tillståndet inte motsvarar de behov av skydd för miljö och hälsa som finns på den aktuella platsen?”

”Förutsättningarna för frågan är att anläggningen följer det tillstånd som gäller – det vill säga anläggningens alla delar finns och anläggningen verkar fungera som avsett – men enligt myndighetens bedömning motsvarar anläggningen ändå inte de behov av skydd för miljö och hälsa som finns på platsen. Det skulle till exempel kunna handla om risk för förorening av dricksvatten eller badvatten, eller att recipienten är påverkad av övergödning.

För att kunna ställa ytterligare krav på anläggningar som redan har miljöbalkstillstånd måste omprövningsreglerna i 24 kap 5 § miljöbalken tillämpas. Enligt dessa regler finns det möjlighet att ompröva ett tillstånd bland annat

·        om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte följs (24 kap. 5 § punkt 2)

·        om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts (24 kap. 5 § punkt 5)

·        om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt (24 kap. 5 § punkt 6).

Det blir troligen svårt att motivera att en påverkan på möjligheterna att följa en miljökvalitetsnorm (MKN) (p2) kan bli följden av utsläpp från enbart en liten anläggning och att detta skulle motivera en omprövning. Handlar det däremot om många små avloppsanläggningar som tillsammans bedöms påverka MKN negativt så kan det i dessa fall vara motiverat att ställa högre krav. Det är alltså i dessa fall mycket viktigt att försäkra sig om att det verkligen är de små avloppen som påverkar MKN i den aktuella vattenförekomsten.

P 5 och p 6 tar sikte på att det har uppkommit en olägenhet som inte kunde förutses vid prövningen och/eller genom att det skett en förändring i omgivningen. En omprövning av sådana skäl behöver vara väl motiverad och bedömas utifrån miljö/hälsonytta i förhållande till kostnaden för nya strängare krav.

Observera att tillståndsmyndigheten, med stöd av 24 kap. 5 § miljöbalken, inte får meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.”

vägledningen för effektiv tillsyn från 2015 finns det på s. 169 en text om krav på extra P-rening:

”Om en avloppsanläggning med tillstånd före miljöbalken bedöms klara miljöbalkens grundläggande krav, anläggningen är byggd på ett sätt som är anpassat även efter dagens belastning och alla delar som krävs vid anläggandet av en modern anläggning finns, får man först göra en avvägning innan krav på ytterligare rening ställs. Kraven som anges i Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2006:7), när det till exempel gäller skyddsnivå för miljöskydd beträffande reduktion av fosfor och kväve, fanns inte när anläggningen tillståndsprövades. Det är som huvudregel inte skäligt att ändra ett givet tillstånd på grund av att nya strängare krav införs om det inte finns särskilda övergångsbestämmelser som talar om vad som ska gälla för befintliga anläggningar som i övrigt fungerar bra. Allmänna råden är vägledande, inte bindande, och bör i första hand tillämpas vid prövningar av nya anläggningar och när det finns brister i befintliga anläggningar. Naturvårdsverket har, i avsnittet som gäller råd till 2 kap 7 § miljöbalken, angett att man anser det orimligt att ställa krav på långtgående fosforreduktion om avloppsanordningen fungerar i enlighet med tillståndet och det skulle bli för dyrt med en uppgradering i förhållande till miljönyttan. Havs- och vattenmyndigheten delar denna bedömning. Miljöförvaltningen kan istället vänta med att ställa högre krav tills det blir aktuellt att söka nytt tillstånd och då tillämpa de nya strängare kraven vid bedömning av tillståndsansökan.”

bilaga 4 till vägledningen för effektiv tillsyn finns mer vägledning till bedömning av om en avloppsanläggning uppfyller miljöbalkens krav eller inte. Under året har vi för avsikt att påbörja en uppdatering av den befintliga vägledningen för tillsyn bl.a. med utvecklade bedömningskriterier för markbaserade avloppsanläggningar.

Hälsar
Åsa Gunnarsson

Utredare,
Enheten för tillsynsvägledning och miljöbalksprövning
+46106986035
Gullbergs Strandgata 15, 411 04 Göteborg
Box 11930, SE-404 39 Göteborg,
asa.gunnarsson@havochvatten.se
www.havochvatten.se

En kommentar

  1. Mycket intressant läsning, och som skulle behöva en samanställning, VA i Tiden har en gigantisk uppgift framför sig. Häri finns både frågor och svar, samt vägledning och för vidare kompletering. Vi lever i en Kapitalistisk värld. Många beslut tas i miljöns namn enbart för o hålla kugghjulen igång. Vi vanliga medborgare som är fullt upptagna med våra vardagssysslor, vi undrar så klart vad som pågår? För verkligen våra myndigheter folket bakom ljuset, eller är det rent av skär okunskap allt detta handlar om, eller branschens inflytande för att kunna livnära sig? //MR

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *