Den lilla människan Anna, 2019-11-30, ”En fabel till de vuxna”

”En fabel till de vuxna”

Någonstans på en liten grusväg slingrar sig en liten daggmask fram.
Den lilla kroppens muskler arbetar i en vågrörelse samtidigt som kroppen börjar torka av solens strålar.

Masken heter Sune och är på sitt livs resa för att propagera för sin rätt till tillvaro…

Åh hej?åhh hå?sjunger Sune där han kämpar som värsta elitidrottare från människovärlden…
Musklerna dras ihop, slappnar av, dras ihop, slappnar av, och på detta vis tar han sig fram i den stora världen…

Helt plötligt stannar han upp!

Han har nått dikesrenen och jublar av lycka!

Under flera veckor som följer slingrar han sig genom ett snår av underbart fuktigt gräs och han dyker ibland ner i den kraftfulla jorden och äter lite gourmetmat ur en liten masks synvinkel.
Ibland får han dock svälta lite för han tvingas under resans gång passera områden då han får spotta ut maten, de innehåller så mycket kemikalier att han inser att han dör innan resans mål om han inte gör det.

Åhh hej?åhh håå?….

Aj som fan! skriker Sune då han slår huvudet i något hårt.
Sen jublar han!

Jiippii?tjoho!?…

Jag har nått asfalt vilket betyder att jag måste befinna mig i staden..

Han lägger på ett kol och ökar takten på sin lilla späda kropp och att han är i god fysisk form kan ingen betvivla som ser denna lilla varelse på väg till en slutdestination.

Han möter den lilla statsråttan som bor i kloakerna i stadens myller och vädjar till denne…

Snälla herr Statsråtta, kan du nå någon ansvarig på hög nivå för livet för oss på landet håller på att ta ihjäl oss….

?Piiip?pipp?piipppelipip?svarar herr Statsråtta och ska man översätta deras konversation så blir summan av samtalet att Sune får ingen hjälp för stadens råttor har fullt upp med sitt för att överleva och de stora Sorklagen som styr staden är fullt upptagna med att få kontroll på landets alla städer.
Han hänvisas därför vidare till björnarnas rike som är ännu mäktigare.

Den lilla daggmasken Sune styr kosan vidare och kampen blir tyngre och tyngre för hans kropp torkar upp emellanåt av vädret och kroppen fylls mer och mer av kemikalier trots att han direkt spottar ut när han känner den bittra smaken…

Nu ligger han där äntligen utanför björnarnas ide och flåsar av trötthet medan glädjen över att vara framme rusar i hans blodomlopp…

Utanför idet tassar vargar omkring och petar ibland med sina tassar på honom.
De funderar på om han över huvudtaget går att äta så illa tilltygad som han är och han utsöndrar dålig lukt av förmodad förgiftning.

Brumm?brumm?…

Wahhh!!! Lilla Sune blir livrädd!

En stor, mörk, stående björn står i idets öppning och hans storslagna kroppshydda skrämmer skiten ur den lilla masken.
Vargarna flyr undan men ställer sig och trycker i skogens mörka vrån…

Sune samlar sig, tittar honom i ögonen och frågar den stora björnen om denne och hans björnvänner kan göra något åt maskarnas dåliga livsförhållanden?…

Rytande vrålar björnen;

Här finns ingen hjälp att få!
Ser du inte att vi har gått i ide och du förstör genom att komma hit och väcka oss!!

Sen försvinner han in igen i den mörka öppningen till grottan och försvinner…

Kvar på marken ligger den lilla daggmasken Sune och det sista strået av hopp som hållit honom vid liv togs nu ifrån honom och livet rinner sakta, sakta ur kroppen…
Kroppen är stel av utorkning på utsidan och insidan är fylld med giftiga kemikalier och medan den lilla maskens positiva livsinställning pyser ut genom cellerna,pga hopplösheten av inställningen från herr Björn och dess slumrande kollegior, så tynar nu maskens liv bort och han dör utanför idet….

En tid senare kryper björnkollektivet ur sitt ide och upptäcker den lilla masken.

Vad är dett för krabat vrålar Herr Överste Björn till sin underornad och petar på Sunes lilla orörliga kropp…

Tjaaa, det där var en liten bråkstake som kom och störde i våran sömn sa herr Underordnad Björn.

De vandrade vidare ut på slätterna för att upptäcka att vattnet och maten de behövde var förgiftat och oätligt..

Ibland så kan man se dessa björnar ute på slätterna sökande efter mat och vatten, sökande efter någon ansvarig som kan hjälpa dem att förstå att deras dåliga livsvillkor….

Med vänlig hälsning
”Den lilla människan Anna”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *