SVD/ ”Miljöregler för avlopp bör tolkas mer balanserat”

SVD ”Miljöregler för avlopp bör tolkas mer balanserat”

SLUTREPLIK | ENSKILDA AVLOPP

Det behövs nya allmänna råd när det gäller enskilda avlopp och en mer balanserad rättspraxis ute i kommunerna. Det skriver Peter Ridderstolpe, expert på små avlopp, i en slutreplik.

Publicerad 

I en artikel som publicerades i SvD den 8 september förklarade jag att övergödning inte är ett generellt problem i Sverige och att små avlopp har en liten påverkan för näringstillståndet i sjöar och hav. Jag förklarade också att särskilda krav på fosforrening, utöver det skydd som marken ger, sällan är motiverade ur miljö- och kostnadssynpunkt.

Inte oväntat reagerade Anders Mårtensson, vd för VVS-fabrikanternas råd på dessa påståenden (SvD 10/9). Mårtensson och hans medlemmar ser ju risken att förlora stora belopp i inkomster om det jag skriver stämmer. Jag har även noterat att Havs- och vattenmyndigheten inte har kommenterat mitt inlägg. Detta beror sannolikt på att man där känner till att forskare och experter inom vattenvård håller med mig i min problembeskrivning.

För kommunerna liksom för Havs- och vattenmyndighetens är de allmänna råden för små avlopp ett stort bekymmer. Dessa anger nämligen höga krav på fosforrening oavsett om sjöar är känsliga eller om marken utanför anläggning skyddar mot övergödning. Nya allmänna råd behövs därför som ger en mer balanserad tolkning av miljöbalken och som tar hänsyn till regionala skillnader i Sverige. En grundläggande skyddsnivå motsvarande vad markbaserad rening ger, bör införas liksom krav på sorterande system i särskilt känsliga områden. Detta är också vad Havs- och vattenmyndigheten föreslog i sitt förslag till ny föreskrift 2016, men som miljödepartementet tyvärr avvisade.

Ett annat problem är att Mark- och miljödomstolarna har etablerat en rättspraxis som saknar grund i naturvetenskap, och som faktiskt innebär att krav kan ställas som varken är motiverade ur miljösynpunkt eller kostnadssynpunkt. Även här har de allmänna råden en skuld, men också det faktum att en ensam fastighetsägare har svårt att föra sin talan gentemot myndigheter.

Det är dock viktigt att komma i håg att en kommunal miljönämnd inte slaviskt måste följa allmänna råden och en rättspraxis som man anser är felaktig. Det är fullt möjligt för en kommunal miljönämnd att själva göra sakliga bedömningar och väga miljönytta mot kostnader, vilket är en grundbult i miljöbalken. Med väl underbyggda beslut där sådan fakta och vetenskap som jag redogjort för, läggs till grund för besluten, kan en klok kommunal miljönämnd verka för att miljömässigt och ekonomiskt balanserade krav ställs på verksamhetsutövarna.

I avvaktan på att den nationella myndigheten får i uppdrag att ta fram nya allmänna råd, kan således kan kommunerna själva driva ett framåtsyftande miljöarbetet som gynnar både miljö och resurshushållning till gagn för både ekonomi och medborgarna i kommunen.

Peter Ridderstolpe
tekn lic. i tillämpad ekologi, seniorkonsult på Water Revival Systems och expert på små avlopp

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *