”Observera att plastpartiklar kommer till slammet dels från samhällets avloppsvatten, men en väsentlig del sätter reningsverken till själva som processkemikalie (aminoakrylat).
År 2017 kom last/tankbilar till Ryaverket i Göteborg med följande kemikalier:
polyaluminiumklorid 647 ton
aminoakrylat 271 ton (plast)
järnsulfat 3 239 ton
natriumhypoklorit 60 ton
metanol 2 448 ton och så vidare.
Verket tar därtill emot cirka 1 000 ton kemiskt avfall från reningen av dricksvatten.
Totalt motsvarar detta cirka 700 tankbilar, var och en lastad med 10 ton kemikalier. Vart tar allt detta vägen?
Merparten hamnar i slammet och därmed i vår livsmedelsproduktion.
Miljörapport-Ryaverket-2017-rev. Se bilaga 6, sid 34.
Bästa hälsning
Ulf
(Tillkommit 2021nov: Se 2020 års miljörapport från Gryab, bilaga 6, Plast och kemikalier som tillförs slam vid Ryaverket Göteborg )
Hej
I min artikel berättar jag att man sätter till ca 300 ton plast per år till slammet vid Ryaverket i Göteborg. Men enligt en årsredovisning finns ca 470 ton fosfor per år i slammet. Ungefär lika mycket!
Då skall vi komma ihåg att den stora delen fosfor är hopplöst bundet till järn – man fäller ut fosforn med järnsalter. I åkerjord finns cirka 2 ton järnbunden fosfor per ha. Odlingsexpertis har i alla år bortsett från detta när man beräknar behovet av fosfor för odling.
Då kvarstår bilden av slamspridning som ett sätt att deponera plast och annat avfall.
Hälsar
Gunnar
___________________________________________________________________
Som Micke skriver hamnar största delen av P i markens icke växttillgängliga pool. Svårast tillgänglig är Al- o Fe-bunden P. Ca-bunden P är på svenska jordar med vanligen svagt surt pH lättare för växterna att ta upp och växterna kan sänka pH ytterligare runt sina rötter för att lösa upp Ca-bunden P. Dock brukar reningsverken inte använda kalk för fällning (fråga om pris, doseringssystem och arbetsmiljö medan ingen har beaktat växttillgänglighet eftersom processingenjörerna inte har den kunskapen).
Lars Hylander
Lämna ett svar