Att inte ta sig an ärendet och undvika en konstruktiv diskussion vittnar bara om den unkenhet och bristande kunskap som råder inom kommunerna. Tämligen, signifikativt, kommunalt beteende där det självklara åsidosätts, nämligen att man som politiker skall representera och föra en dialog med kommunens invånare. Inget som man strävar efter trots unika möjligheter t.ex. via sociala medier. Annars framstår meningar i politiska program endast som en floskel /politisk klyscha? T.ex. vad som framgår av socialdemokraternas partiprogram ” Vi brinner för att förverkliga vår vision: att alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro.En politik som innebär samarbete för att lösa gemensamma problem och utveckling.”
Dessutom finns inget utrymme för olika synpunkter och kommunerna tycks alltmer framstå som slutna institutioner som förlorat sin demokratiska roll. Istället är man oerhört känslig för kritik och gömmer sig bakom påhittade fasader, med en påfallande kunskapsbrist i besluten vilket leder till ett åsidosättande av demokratin. Ett åsidosättande under omständigheter där tjänstemännen sitter i knät på politikerna och där det fiss en partipolitisk majoritet vid besluten.
Mvh. Kent Leonardsson
Lämna ett svar